Få dikt skildrar einsemda og lengten etter kjærleik betre enn «Men går jag över ängerna» av den svenske skogsarbeidaren, sjømannen, skodespelaren, forfattaren og bohemen Nils Ferlin.

I 1978 vart diktet folkeeige i både Sverige og Noreg. For under innspelinga av plata Göran Fristorp spelar Nils Ferlin stemte alt.

Med dei gripane verselinene til Ferlin og den vakre melodien til Leif Strand, saman med det sjølvtrygge og vare saksofonspelet til Arne Domnérus, klarte Göran Fristorp med si gode røyst å skapa ei av dei vakraste viseinnspelingane vi har.

På same plate syng Fristorp ei anna stor vise, «Syner i lövsprickningen», den òg av Ferlin og Strand.

Fristorp, låtskrivar, songar, gitarist, vart ein av våre mest avhaldne trubadurar. Han har turnert og opptredd i konserthus og forsamlingshus over heile landet. Og ikkje minst i kyrkjer. Han likte å syngja salmar, sjølv om han ikkje var kristen. Det var noko med stemninga i salmane som greip han.

Fristorp gav ut 27 plater og samarbeidde med norske artistar som Wenche Myhre, Herborg Kråkevik, Arild Andersen, Karoline Krüger, Anne Lise Gjøstøl og Marian Aas Hansen.

Noregsturneen hans i fjor haust vart avlyst på grunn av sjukdom. Tysdag denne veka døydde Göran Fristorp av kreft, 76 år gammal.

Svein Gjerdåker

Men går jag över ängarna, där himmelen är vid,

då sägen mej – ty händerna är tomma,

då sägen mej, i skörderskor i skördeandens tid:

vem ger mej sitt hjärta som en blomma?

Vem ger mej sitt hjärta som en glädje och en tröst,

som en doft som ville leka mej om kinden,

att jag på mina stigar mot förgängelse och höst

inte räds för den yttersta grinden.

Nils Ferlin: «Med många kulörta lyktor»,
1944